I helgen var Mattias och jag i Helsingborg för att spela badminton. Med kort varsel bestämde vi oss för en tävlingsanmälan efter att tidigare pratat om att vi borde spela dubbel ihop någon gång. Mattias har landat in på andra sidan landet och har precis som jag på äldre dagar utmanat sig själv och gett sig i kast med en ny sport.
Förutsättningarna var inte de bästa. Mattias anlände med hosta och sannolikt feber. Diverse preparat tog dock delvis hand om det. Undertecknad hade en trasig kropp efter singelspel som fördärvat en 40-åring med en alldeles för naiv inställning. I dubbel kan man dock komma undan med en del bara genom att stå rätt på planen. Samtidigt hade utgången ingen större betydelse i det här fallet, det var trevligt att bara träffas och kampera lite ihop.
Mattias har nog aldrig tackat nej till ett förslag att hitta på något, så inte heller denna helg. Kanske blir det tradition med en dubbeltävling tillsammans framöver, vi får se. Jag har inte varit föredömlig när det gäller att hålla kontakten, långt därifrån. När vi nu väl träffades, efter ganska låg frekvens de senaste åren, är det fascinerande hur snabbt det ändå känns som ”vanligt” igen. Dessutom bubblar det upp en del gamla minnen och vi gav oss iväg på lite nostalgitrippar…
Det händer inte ofta men ibland uppstår vänskap som kommer att finnas kvar för alltid även om intensiteten kan pendla lite upp och ner. Ibland funderar jag på hurdan en sann vän är. Är det en vänskap som bygger på vem man är och inte vad man är? Kanske är sann vänskap den typ av vänskap som inte rinner ut i sanden även om man flyttar till olika delar av landet eller världen? Det skulle också kunna vara den typ av vänskap där man kan sitta tysta på en parkbänk utan att tystnaden känns obekväm. Kanske kan man definiera den som en vänskap där man inte behöver ha en mask på sig och spela ett spel utan kan vara sig själv till fullo? Men så borde det ju alltid vara. I en ideal värld är ordet sann i sann vänskap överflödigt men i den värld vi lever i är det nog tyvärr ett uttryck för att särskilja det genuina från det ytliga.
