Våren är här och mycket som legat i träda börjar blomstra. Men alla människor blomstrar inte även om möjligheten finns. Alltför många anpassar sig efter normer, förväntningar och grupptryck. Vi föds in i ett samhälle fullt av plikter. Jag anser visserligen att det finns ett stort ansvar och skyldigheter som människa och inte bara en rättigheter, men livet är ingen plikt.
Rädslan att inte passa in i flocken och bli utstött får oss att rätta in oss i ledet och göra våld på oss själva. Det får också den jobbiga konsekvensen att vi inte till fullo kan se oss själva i spegeln på kvällen när vi borstar tänderna. Rädslan kan också verka utifrån istället för inifrån genom en tillbakahållande omgivning som påminns om sitt sviktande mod i den som vågar.
Vi borde allihop brösta upp oss och konstatera att vi är unika. Gå ut i världen och låt den glädjas åt den du är. Låt världen utformas av dig istället för att du låter dig förminskas och utformas av världen. Kom ihåg att det finns ingen annan som du!
