Ikväll skulle jag ta en sväng till golfbanan. Det är härligt att bara åka ut en sommarkväll och träna en timme. Rofyllt helt enkelt. Som en total överraskning frågade Wilma (dottern) om hon fick följa med. Hon har tidigare testat golf men inte fastnat för det. I sista minuten hakade hon på och var verkligen i sitt esse. Hon babblade en massa, skojade och vi hade en guldstund. Så kan det blir när det bara händer.
Människan trivs som bäst när vi får leva i spontanitet. Dock skrämmer det okända oss i den västerländska kulturen och vi gör vårt bästa för att kontrollera framtiden. Detta blir ett dilemma för oss där vi ofta faller in i kontrollbehovet istället för att ge oss åt världen och se vad som händer. Är det inte så att vi har många härliga minnen från oplanerade stunder eller från när saker och ting inte blev som tänkt?
Som så mycket annat är det en balans. För att vi ska må som bäst behöver kaos och ordning vara i balans. Att inte planera överhuvudtaget tror jag inte funkar för de flesta av oss. Men vi har kraftig slagsida mot kontrollbehovet. Varför inte släppa på tyglarna och prova spontanitet lite oftare?
