Sjuksköterskor beklagar sig över allt mer komplicerade och tidskrävande journalsystem vilket medför att de inte hinner spendera tillräckligt med tid med patienterna. Poliserna beklagar sig över att tiden vid skrivbordet och all administration medför att de inte hinner vara ute i fält tillräckligt. Medarbetarna på Ringhals kärnkraftverk (där jag jobbar) beklagar sig över en omfattande administrativ apparat som kväver själen. Vi har skapat monster som växer sig fetare för varje dag genom att vi helt enkelt göder dessa monster.
Varför skapar vi dessa systemkrafter och varför tillåter vi att de växer? Befrielse från ansvar dyker tidigt upp i huvudet på mig. Genom att gömma oss bakom administration/byråkrati/rutiner slipper vi ta det personliga ansvaret. Men det är bara en illusion som förskjuter det oundvikliga en stund. Till syvende och sist står vi där som nakna apor med enbart vårt förhållningssätt och kompetens om kärnverksamheten.
Det går att skriva rutiner för tusen olika scenarier, men förr eller senare kommer ett annat scenario att utspela sig. Då faller allt ner på vilka vi är och vad vi kan.
Jag tror att systemkrafterna upprätthålls av chefer som på detta sätt kan skapa hållpunkter som kopplas till deras position vilket därmed innebär makt. På så vis kan en (skenbar) hierarki upprätthållas. Cheferna kan på så vis hantera faktumet att medarbetarna är självorganiserande med stor problemlösningsförmåga. Tilläggas kan dock att jag tror att alla organisationer är självorganiserande genom de informella ledarna även om det på pappret inte ser ut så.
Att helt ändra på maktstrukturerna är nog svårt i det korta perspektivet men vi kunde väl ändå börja med att sätta upp ramar för hur omfattande monstret får vara?
