Nyss hemkommen efter golfresa onsdag till söndag i Alicante, Spanien. Det blev en massa golf, 36 hål per dag i tre dagar, vilket jag inte är van vid. Det var länge sedan man var så ung att man körde på så hårt. Tilläggas bör dock att vi körde golfbil vilket givetvis underlättar i värmen. Miljön är inte alls som i Sverige. I Spanien är det ett torrt sandlandskap så fort man hamnar utanför det tänkta spelfältet vilket jag fick känna på ofta…
Vi var 12 st som bodde i tre lägenheter och som spelade tre olika banor i form av lagspel och individuella tävlingar. Det blev många skratt och hela skalan av personligheter var representerade. Uffe som arrangerade hade gjort ett gediget jobb, liksom Christian som planerade tävlingsformerna och poängfördelningen.
Uffe och hans bror Janne, som också var med, hade jag inte träffat sedan hockeytiden för ca 15 år sedan. Däremot har jag och Tobias, som bjöd med mig i gänget, hållit kontakten i alla år sedan klubban lades på hyllan. Övriga åtta som var med på resan var nya bekantskaper för mig. Det är givande att träffa nya människor och att lära känna sig själv, t.ex. avseende det där första intrycket där man alldeles för ofta är för snabb på avtryckaren istället för att ha ett öppet sinne tills man lärt känna personen lite mer.
Vi bodde i någon slags ”gated community”. Under resan såg vi flera sådana områden som har relativt nybyggda lägenheter, grönskande områden (d.v.s. ordentligt bevattnade), butiker, restauranger, hotell, pooler samt staket och vakter. Runtikring ligger enkla, och till viss del förfallna hus, där folk lever sina liv och t.ex. sköter sin plantageodling. Kontrasterna är starka. Något är i obalans. Något är inte genuint. Dessa ”gated communities” växer fram på fler ställen i världen och praktiserar ett vi-och-dem-tänk fastän vi alla är samma skrupliga människor i grund och botten som borde leva i harmoni tillsammans. Är det på detta sätt vi vill föra samhället och världen in i framtiden?
