I måndags sade jag upp mig. Om två månader börjar jag en ny tjänst som lärare kombinerat med studier en dag i veckan för att nå en lärarlegitimation. Det var ingen tvekan från min sida att säga upp mig. Känslan är bra helt enkelt och framtiden spännande.
Uppsägningen föregicks av en konversation med personalavdelningen gällande tjänstledighet. Jag vill poängtera att jag inte har någon rättighet att beviljas tjänstledighet i det här fallet. Emellertid var förhållningssättet hos personalavdelningen i detta fall, liksom i ett par andra exempel jag upplevt under årens lopp, symptomatiskt för en slav i systemets tjänst.
Även om jag med största sannolikhet inte kommer tillbaka ser jag övervägande möjligheter framför hinder med att bevilja en tjänstledighet. Om en person önskar gå in i en visstidsanställning (två år i mitt fall) i en annan bransch kan man alltid betrakta det som en möjlighet att vederbörande sedan vill vända tillbaka med nya insikter. Dessvärre går det alltid att gömma sig bakom systemet och ducka för att det sitter en människa mittemot. Då slipper man ta det där jobbiga ansvaret.
Vi har alltid ett val. Glöm aldrig det!
