Midsommar är en svensk tradition, men när Wilma (dottern) frågade varför vi firar denna ”högtid” blev jag svarslös. Tur då att vi har det där fantastiska nätet med all sin information… Den här gången spenderades midsommarafton på Liseberg. Det visades sig bli väldigt lyckat, inte minst avslutningen där jag lyckades lura med både mig själv och Richard upp i Helix…
Vissa dagar och för vissa attraktioner ringlar köerna långa. Det är inte ovanligt att stå i kö i en halvtimme. Det är då upprörande att det ibland kommer ett sällskap och glider förbi hela kön i en egen fil. Något känns fel.
Det visar sig att Liseberg har något som kallas expresspass vilket möjliggör detta. Nuförtiden är det begränsningar i hur flitigt man kan använda det och det kan väljas till kostnadsfritt under förutsättning att man åker (och därmed betalar) tillräckligt mycket. Tidigare fanns något med ett annat namn och som kostade pengar. Hur man än vrider och vänder på det finns en koppling mellan att betala tillräckligt mycket och få en gräddfil.
I den vuxna världen har vi debatten om att kunna betala för att gå före i vårdkön. Att vi som samhälle väljer att hjälpa vissa före andra baserat på att de har mer pengar. Givetvis kan man i samma andetag hävda att någon väljer att lägga sina ihoptjänade pengar på en vårdförsäkring framför en resa eller ”last”. Man kan vidare diskutera i termer av fria marknadskrafter med utbud och efterfrågan. Alla har dock inte förmånen till en massa val (vad som ska ske med pengarna), eftersom pengarna inte finns, även om de inte är annat än goda människor. Det känns fel att vi alla inte är lika inför samhällets förmåga att hjälpa till vid otur/olycka/sjukdom. Därmed inte sagt att Leif Östling inte har en poäng i frågan vad vi får för alla skattepengar (han nämnde ju vårdköer vilket media lämpligt nog klippte bort). Byråkratin och systemkrafterna är gigantiska slukhål. Där har vi änden att börja jobba i.
Även om systemet på Liseberg inte är i närheten av vårdködebatten i dignitet kommer det sätta en prägel på barnen i form av att vi alla inte är lika inför att åka karuseller. Inte bra.
