Medelhavsklimatet vill aldrig ta slut. Det är härligt att sitta barfota på trädäcket kl 21 med en öl och skriva några rader. Den dagen det blir normal svensk sommar kommer att kännas konstig, men låt oss inte tänka på det nu…
Semestern har startat för många. Det är välbehövligt att gå ner i varv, sova lite längre, fika lite mer och bara vara förhoppningsvis. Balansen i livet saknas tyvärr alltför ofta, den tårtbiten som lönearbetet representerar är massiv och på tok för dominerande. Den klassiska frågan är om man jobbar för att leva eller lever för att jobba. Det bästa vore ju om svaret är ingendera. Men få har möjlighet, eller kanske egentligen vågar ta steget, att ägna sig åt det man skulle ägna sig åt om man tog bort det ekonomiska ur ekvationen. Kanske vet man inte ens vad man egentligen vill ägna sig åt. Behöver det ens finnas något ”kall”? Räcker det inte med att bara vara en god människa?
Kom ihåg att det är inte balans i livet att jobba livet ur sig 11 månader om året för att sedan sticka några veckor till Mallorca. Jag vet att det kan vara jobbigt att fråga sig själv vem man är om man inte får inkludera jobbet i svaret. Här kommer jobbiga fakta: Ingen är oersättlig, om du slutar på jobbet kommer hålet att fyllas på ett eller annat sätt precis som havet slukar ett sjunkande skepp.
Paradoxen är att ingen kan ersätta just dig eftersom du är unik och skapar ringar på vattnet som ingen annan. Dessvärre kan du hålla tillbaka dig själv genom status, titel, lönekuvertets storlek och annat trams. Låt det inte hindra dig från att blomstra!
