Så var VM-sagan över för svenska herrfotbollslandslaget för den här gången. I kvartsfinalen var det David mot Goliat och svenskarna förmådde inte rubba engelsmännen som styrde det mesta. Efter att tidigare ha presterat fantastiskt bra utifrån ”materialet” att tillgå var nu soppatorsken total. Positivt dock att se en match i detta VM utan filmningar och dödssmärtor vid minsta fysiska kontakt.
Vid den här typen av sammanhang samlar sig folket kring sitt lag. Det är dock ingen riktig nationalism eftersom den upphör när matchen eller turneringen är över. Dessutom uppstår ibland vissa antinationalistiska effekter såsom att svensken pratar med den okände världsmedborgaren vid bordet bredvid. Dock bara temporärt eftersom VM i kombination med alkohol krävs…
Nationalism i form av att hindra någon, som råkar vara född i ett annat land, från att vandra över jorden och in i ”ens eget land” är en märklig företeelse. Hur kan någon ha en sådan rätt och vad har man gjort för att förtjäna att födas i Sverige? Dock ska man givetvis inte, oavsett om man är född utomlands eller i Sverige, leva på andras välgärningar utan att själv bidra till samhället (på det sätt man är förmögen). Sunt förnuft. Putta in mer än du tar ut.
