Igår var det Varbergsloppet med tillhörande lopp för barn. Det blir en härlig stämning med alltifrån löpare som springer ofattbart fort till vanliga Svenssons som utmanar sig själva (grymt!) och barn som bara springer en sväng utan alltför mycket tanke.
För att denna fest på stan ska vara möjlig behövs ett stort antal ideella insatser. Staket, reklamflaggor och tält ska sättas upp, nummerlappar och bananer ska delas ut, tider ska administreras, allting ska plockas ned, området ska städas etc. I det här fallet upplevde jag att det var bra uppslutning men alltför ofta är det motsatsen. Ett exempel var i höstas när Wilma (dottern) ville prova en ny idrott. Det visade sig vara en lång kö för att komma in i föreningen och anledningen var inte halltider utan för få ledare.
Tyvärr är intresset för att delta på ideell basis i en fallande trend. Alltför många vill komma till dukat bord och betala en slant för att slippa hugga i. Tiden ska istället läggas på karriär, sociala medier etc. Det är alltså alltid någon annan som ska göra jobbet. Synd att vederbörande inte får uppleva den härliga känslan av att ha gjort en insats i en förening eller vid ett evenemang utan någon tanke på vad man får tillbaka. Då måste man ju emellertid först släppa sitt jag-fokus litegrann.
