I fredags kväll kom jag hem från Teach for Swedens sommarinstitut. Hur värdefullt sommarinstutet än var så gäller borta bra men hemma bäst för mig. Jag är hemmakär och brukar börja längta hem de få gånger jag varit på lite längre semestrar eller dylikt. Den här gången var inte hemlängtan så stark även om den fanns där i bakgrunden. Givetvis tog sedan hemresan lite längre tid än planerat, den svenska tågtrafiken är omtalad och jag ska inte kasta bensin på brasan…
Fredagen innehöll ett antal pass innan vi skiljdes åt. Det var en del information om framtiden eftersom vi nu är inne i en stöttande och ledarutvecklande apparat via Teach for Sweden-organisationen. Därutöver reflekterade vi en del. Ett moment var att sitta mitt emot en Teach for Sweden-kollega och göra ett porträtt av denne med vattenfärg. Avsaknaden av estetiska talanger hos undertecknad blev snabbt uppenbart… Däremot visade Elias prov på motsatsen då han porträtterade mig på ett oerhört träffsäkert sätt (även om jag kan uppfattas vara lite arg). Hatten av! Därefter fick samtliga i Mood Check-gruppen skriva en personlig ”beundran” på några rader på baksidan av respektive porträtt. Mood Check hade vi varje morgon och innebar att vi i grupper om ca 10 st fick uttrycka hur vi kände oss och reflektera kring en fråga från dagen före.
I lördags, efter en god natts sömn i min egen säng, gick jag runt lite som i ett töcken. Jag var på något sätt påverkad av de två intensiva veckorna som sommarinstitutet innebär. När jag nu landat är känslan att jag känner mig oerhört taggad att träffa eleverna och påbörja min lärarroll. Det känns riktigt bra helt enkelt.
