Igår blev jag avtackad på Ringhals. Jag kom dit på intervju en vinterdag i början av 2006 och anställdes ett halvår senare. Ringhals är på många sätt en fantastisk arbetsplats, men snabb i svängarna är inte ett kännetecken för verket…
Jag tror att många skriver under på att ringhalsaren är en genuint snäll människa med stort kunnande inom sitt område. Arbetsgivaren medger en stor frihet för arbetstagaren, både i arbetsvillkor och arbetsuppgifter. Detta är i vissa fall en styrka och i vissa fall en konsekvens av svagt ledarskap. Just ledarskapet på Ringhals förbryllar mig. Det är i hög utsträckning fokuserat på hantering av tekniska ärenden snarare än att leda gruppen mot visionen, skapa trivsel och förutsättningar hos medarbetarna samt begränsa det administrativa monstret.
När det kommer till kritan visar det sig i fall efter fall att lagandan på Ringhals är stark. Samtidigt är personalen en mycket homogen grupp. Det finns mycket att önska på den fronten. Kanske är rädslan för det okända större än öppenheten för möjligheter…
Avtackningen var ett fint ögonblick på flera sätt. När jag sedan öppnade tackkortet och såg hur många som bidragit till en avskedsgåva blev jag rörd. Jag har haft 12 riktigt bra år på Ringhals. Det är med glädje jag ser tillbaka på dessa men detta kapitel avslutas nu och nästa kapitel i livsvandringen tar vid.
