Vi lever i en tid där framgång uppnås genom att klättra mot toppen. Det är en tävlan och framgången mäts i det ytliga som är uppenbart vid ett första ögonkast. Men det går inte att vinna. Bakom nästa dörr finns ytterligare en dörr, från toppen av ett berg framträder ett ännu högre berg.
Ovanstående västerländska kultur är fångat på ett bra sätt i filmen ”Sju år i Tibet”. En av de tibetanska karaktärerna påpekar detta samtidigt som hon beskriver att det högsta som går att uppnå i den tibetanska kulturen är att göra sig av med sin fåfänga. Kontrasten kunde inte vara större.
Många av oss har nog upplevt en tomhet när målet är uppnått. Helt plötsligt blir det tyst och kamerorna slocknar. Man kämpade och längtade efter trofén men kort därefter kommer en känsla som inte alls var vad man tänkte sig.
Det finns ingen väg till framgång. Framgång är vägen.
