Idag var det fotbollsavslutning för Hugo (sonen). Det har varit en lekfull form av träning en timme varje söndag. 45 flickor och pojkar dök upp när det var uppstart i våras. Det efterfrågades 8 föräldrar för att kunna rodda runt detta. Imponerande nog tog det bara en halvminut innan ”tränarstaben” var fylld. Avslutningen innehöll lite träning/lek med boll och sedan korv med dricka samt en liten pokal. Mer behövs inte för att lyckan ska vara gjord. Samtidigt gör det sig inte av sig själv. Det behövs ett engagemang och en blick bortom jaget och någonannanismen.
Samtidigt som jag upplever att färre idrottar känns det som att det inom idrottens värld blir allt mer utstuderat i allt lägre åldrar. Dels dras träningsdoser upp i tidig ålder och dels håller säsongerna på längre, ibland året om. Vad hände med tiden då man höll på med en sommaridrott som sedan slutade lagom till att vinteridrotten började? När sedan vintern tog slut fanns ett stort sug för sommaridrotten o.s.v. Barn behöver få prova på lite av varje utan att det ska vara så allvarligt. Det är ingen produktion det handlar om även om vissa tycks tro det. En av världens bästa golfare, Henrik Stenson, började spela så sent som när han var 12 år, bara för att ta ett exempel.
Att se alla barn med fotbollsskorna på och en korv i handen idag var en lyckans dag. Det är synd att inte fler upplever föreningsliv och allt det goda det för med sig. Stort tack till alla ledare som kliver fram och gör detta möjligt.
