Vi föds in i en kultur där man ska arbeta och göra sin plikt. Det kommer med modersmjölken. Livet är utlagt redan från start. Först många år i skolan, sedan ytterligare utbildning och därefter ett långt arbetsliv.
Men är det inte märkligt om livet skulle gå ut på att (löne)arbeta? Att ha förmånen att få finnas till och så väljer vi att i så hög utsträckning springa bland snabbt snurrande hjul. Begränsar vi inte oss något enormt? Går vi inte miste om fantastiska värden och möjligheter? Jag tror att många är så insnöade att skygglapparna är cementerade. Ibland lyckas folk lyfta blicken och gå sin egen väg. Det är lika fantastiskt varje gång. Det går t.ex. att välja att inte leva under konsumtionssamhällets snara.
Vad skulle du göra om tog bort pengarna/lönen ur ekvationen? När du ändå är igång, ta också bort eventuell koppling mellan titel/yrke och din identitet. Hur skulle du leva livet då?
