När jag såg en TED Talk med Emily Esfahani kände jag att hon träffade helt rätt när det gäller meningsfullhet och lycka. Lycka är något vi till mans strävar efter. Den förhäxande tanken är att via en partner, jobb, titel, pengar, bil, hus, resor etc. med hög status är vi framgångsrika enligt samhällets normer och således lyckliga. Men jag är ledsen gott folk, det blir aldrig mer än ett kortvarigt rus av välmående och sedan fortsätter ångesten och jakten igen. Det tar aldrig slut, bakom en dörr uppenbarar sig nästa.
Trots att människan står på toppen av sin förmåga mätt i de ytliga faktorerna uppräknade ovan och att medellivslängden ökar så bedrar skenet. Tittar vi istället på mental ohälsa inklusive självmordsfrekvens framträder en annan bild. Något är uppenbarligen tokigt. Det finns en tomhet som gnager på människan, åtminstone i det västerländska samhället. Förr eller senare kommer många till en punkt i livet där de undrar: Är det här allt?
Boven i dramat är avsaknad av mening i livet. Om lycka är ett kortvarigt rus av välmående så är meningsfullhet något djupare. Det skulle kunna sägas vara att tillhöra och tjäna något bortom en själv samt utveckla det bästa hos andra och inom sig själv. Detta kan vi uppnå genom några olika grundpelare såsom tillhörighet, uppgift och sammankoppling.
Tillhörighet är en av grundpelarna. Det uppstår när man är i relationer där man uppskattas för den man innerst inne är och där man själv uppskattar andra (alltså inte för att man har en gemensam fiende). För många är denna den viktigaste grundpelaren; banden med familj och vänner.
En annan av grundpelarna är vad man skulle kunna kalla uppgift. För många utgörs den av jobbet men det kan ju lika gärna vara föreningslivet. Vi bidrar och vi känner oss behövda. Det viktiga är att drivkraften inte kommer från att vilja ha utan från att vilja ge.
För den tredje grundpelaren valde jag ordet sammankoppling. Ibland lyfts vi upp, jaget tonar bort, vi går bortom oss själva och sammankopplas med en ”högre” verklighet. För mig kan detta exempelvis inträffa på en musikkonsert varpå tid och rum försvinner. Det finns givetvis många olika vägar, exempelvis via religionen.
Vartåt är vi på väg? Liberalism är på modet. Men det är ju till stora delar motsatsen till dessa grundpelare. Man kan givetvis hävda att vi är fria i den liberala världen men också ensamma, så ensamma. Var och en tänker på sitt och armbågar sig fram till ”toppen”. Hur vänder vi utvecklingen? Orkar vi? Vill vi ens vända den?
