Jämlikhet/jämställdhet är något som vi går mot i olika takt i olika delar av världen. För somliga är det en självklart och det blir då bisarrt att vi ens ska behöva diskutera frågan. För andra står det inte rätt till… Ett ansvar åligger då första gruppen att visa den rätta vägen för andra gruppen.
Lika galet det är att antal pigment i huden (läs hudfärg) skulle ha någon betydelse, lika galet är det att det skulle vara någon skillnad på en människa som föds med snippa jämfört med en som föds med snopp. Oavsett flicka eller pojke har du samma rätt att vara tillsammans med vem du vill, klä dig hur du vill och intressera dig för vad du vill. Detta får vi aldrig tumma på.
I debatten i Sverige blir det alltför ofta ett missförstånd mellan kvinnligt/manligt och jämlikhet. I mina ögon är det oerhört viktigt att vi bevarar och göder det kvinnliga respektive manliga. Det ska finnas en polarisering mellan dessa. Kvinnan är på många sätt det ”bättre” könet via sin förmåga att se helheten, att se små trådar mellan människor, att uppskatta ”små” saker och att ha en mjuk framtoning. Med enbart kvinnor i världen skulle vi nog inte ha några krig. Men mannen är… eeh… också behövd på något sätt och vis.
Somliga har tyvärr blivit rabiata när det gäller jämlikhet och anser att mannen och kvinnan ska göra en timme var i trädgårdslandet och en timme var i tvättstugan. För mig är det självklart ingen jämlikhetsfråga om någon drar ett tyngre lass i en del av hushållet och vice versa.
Tyvärr finns det krafter som vill göra oss till en grå unisexmassa. Det är inte jämlikhet. Jämlikhet är betraktelsen av kvinnan och mannen som likvärdiga. Samtidigt får vi aldrig sluta uppskatta skillnaden mellan det kvinnliga och manliga.
