Eftersom jag behövde ett par jeans gav jag mig idag ut i mellandagsrean på stan. Mår dåligt av konsumtionshetsen så jag försökte hålla det hela så kort som möjligt. Hittade ett par jag gillade och som dessutom inte kostade multum. När det sedan blev dags att betala hade tydligen kassasystemet sjukanmält sig idag. Där och då blev det tydligt hur sårbart vårt digitaliserade samhälle är.
I det här fallet satte butiken upp en skylt om att endast kontanter mottages. Följden blev att de flesta kunderna fick gå iväg och ta ut kontanter eftersom få har sådana på sig nuförtiden. När man väl avklarat det steget blev det dags att invänta att personalen handskrev kvittot med produktnummer och allt. Slutligen gavs växel tillbaka i form av en massa mynt ur en påse som höll på att ta slut varpå viss oro uppstod hos personalen. Det var nämligen så att kassalådan inte gick att öppna (!).
På sätt och vis njöt jag av en stunds nostalgitripp ”back to basics” där man handskriver och hanterar ting som går att ta på. Det blir en mänskligare värld helt enkelt. Samtidigt slog det mig att vi återigen inte inser att vi slavar lika mycket under den förlovade digitaliserade världen som den utgör en hjälp för oss. Vad händer när matbutikens system kraschar och köerna ringlar långa? T.o.m. den kontrollerade och lågmälde svensken skulle då kunna börja visa känslor…
Låt oss aldrig gå i fällan att okritiskt stå på barrikaderna och hylla de programmerade maskinerna vi fyller våra liv med!
