242 kr

När jag under 4,5 år mellan 1998 och 2002 utbildade mig till civilingenjör drog jag också på mig i storleksordningen 200 000 kr i studieskuld. Det var helt enkelt nödvändigt och på många sätt och vis är vi lyckligt lottade i Sverige med avgiftsfri högskoleutbildning och möjlighet till studielån.

Det komiska är att jag upplevde aldrig att det var ont om pengar även om bidrag + lån aldrig översteg 7 000 kr i månaden under studietiden. Även om det var en skön känsla när första månadslönen sedan kom (24 000 kr år 2003 på Volvo Personvagnar) kan jag inte säga att den tiden var lyckligare än när man levde lite snålare som student. Jag tror att alldeles för många i samhället skulle kunna leva på en betydligt lägre lön och samtidigt må bättre. Konsumtionshetsen skulle minska och när man får kämpa hårdare för något uppskattar man det mer.

Häromdagen damp årsbeskedet från Centrala Studiestödsnämnden (CSN) ner och det visar sig att skulden nu är 242 kr, d.v.s. avbetald vid nästa månadsskifte. Dock är jag inte skuldfri eftersom huslånet spelar i en helt annan division än studielånet tyvärr…

Det kostar inget att låna pengar nuförtiden och alltför många räknar bara på sin månadskostnad. Vi får dock aldrig glömma bort att vi står i skuld och denna ska betalas. För som Sveriges förre statsminister Göran Persson sa:

”Den som är satt i skuld är icke fri.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.