Vi som inte är purunga längre växte upp utan mobiltelefoner och surfplattor. Visserligen fanns det TV-spel och själv spelade jag Nintendo när jag var liten. Datorn fanns ”litegrann” i form av Commodore 64, Atari och Amiga. Någonstans där tog sedan PC:n (personal computer) ett ordentligt språng via Intels 286-, 386- och 486-processor som vissa av oss kommer ihåg. Operativsystemet Windows från Microsoft var i den vevan kanske det som gjorde datorn till ett vänligt verktyg för den stora allmänheten.
Men satt vi inne hela dagarna framför dessa maskiner? Inte såsom jag kommer ihåg det. Jag har en massa minnen från att mer eller mindre alla barn var ute och lekte till sent på kvällen på sommarloven. Det finns också en massa dråpliga minnen från pulkabacken… Många av oss spelade också fotboll och ishockey eller höll på med någon annan sport.
Vad gjorde vi på fritiden? Visst blev det en del Nintendo. Men också en del idrottande och framförallt en massa spontanlek i lekparken/lekplatsen. Burken t.ex., eller dunkgömme som den också kallas, var en lek som var populär. Vi spelade kula och vi åkte skateboard. Jag har några tuffa minnen som involverar skrapsår och gråt… På kvällarna hände det att vi gav oss ut och pallade frukt. Känslan av spänning var grym och även om man inte ska stjäla så var det ganska harmlöst.
Nuförtiden är det alldeles för ofta tomt på lekplatserna. Jag upplever också att färre engagerar sig i idrott och föreningsliv. Vad gör barn och ungdomar? Tja, de gör som vuxna och spenderar alldeles för mycket tid framför en skärm. De flesta dras som en magnet till mobiltelefonen och surfplattan. Det blir som en drog att kolla den senaste uppdateringen, basunera ut för världen vad man själv gör eller köra igång ett spel där det händer en massa grejer. Vi tror att vi äger maskinen framför oss men den äger oss i precis lika stor utsträckning.
Vi har svalt digitaliseringen med hull och hår. Ifrågasättandet är skrämmande litet. Skrämmande är bara förnamnet egentligen. Vad gör det med oss när vi i allt högre utsträckning sitter framför en skärm och kommunicerar via en maskin med andra människor? Vad händer psykiskt/själsligen med oss? Jag har svårt att se något annat än att vi blir mindre människor och mer maskiner själva. Avhumaniseringen pågår. Har du tänkt på vad som händer när man t.ex. är på kurs och det blir 10 minuters paus? Jo, i princip samtliga tar fram sin telefon och umgås med den istället för de andra deltagarna på kursen.
Vad händer fysiskt med oss? Tja, evolutionen kommer att lösa det åt oss. Inte behöver vi ha alla dessa muskler i samma utsträckning när vi mestadels sitter framför en skärm. Hur påverkas sömnen? Vad leder det till om man inte sover bra?
Nyligen läste jag en tidningsartikel där det var tydligt, men ej allmänt känt, att ett relativt stort antal ”höjdare” inom företagen i Silicon Valley (som i mångt och mycket driver IT-utvecklingen) sätter ordentliga begränsningar för sina barn gällande skärmtid. Någon uttryckte det som att djävulen bor i telefonen.
Hur skulle det vara att vara utan mobil, surfplatta och Internet ett dygn? När vi ändå håller på, låt TV:n vara avstängd också, men det är OK för mig om den får vara kvar inom det tillåtna… Hur skulle det vara att under ett dygn ägna dig åt andra, bokläsning, promenader etc.? Det handlar om 24 timmar i sträck, ett enda dygn av ditt liv. Jag utmanar dig!
