Nåja, vad är en bal på slottet? Den kan ju vara fruktansvärt långtråkig och dötrist och tråkig och alldeles… alldeles underbar! Texten kommer förstås från Askungen och brukar också ingå i repertoaren på julafton.
Det finns två tänkvärda aspekter på detta. Den ena är att livet blir så mycket härligare när vi inte vet om något kommer att bli kul eller tråkigt. Det tar död på själen att planera och bestämma framtiden så mycket som vi gör. Men det är inte det som är föremål för det här inlägget. Istället handlar det om vikten att ha tråkigt.
Vi behöver stundtals ha tråkigt. Hur ska vi annars kunna ha kul? Det finns ingen möjlighet att känna glädje om man inte haft tråkigt. Ur tråkigheten spirar glädjen. Men vad gör vi? Vi accepterar inte att ha tråkigt, vare sig själva eller att barnen har det. Istället ser vi till att ha något som matar oss med en massa intryck i en oändlig ström (läs mobiltelefon).
Livet är på många sätt och vis en vågrörelse. Ibland dyker vi ner i mörkare vatten, bara för att sedan komma upp och uppskatta den blå himlen något oerhört. Det är inget fel med detta. Tvärtom, det är den enda och naturliga vägen.
