Reflektion

Nyss hemkommen från en veckas skidsemester i Sälen. Det är som balsam för själen att vara i fjällen. Luften är frisk, landskapet häpnande, kroppen aktiveras, understället är på hela dagarna och man somnar gott om kvällen. Dessutom får jag utmana min rädsla i form av stolsliften, känslan är bitterljuv…

Även om jag tror att vi alla är sammankopplade på något sätt så känner man sig oerhört liten på jorden när man är uppe på toppen i fjällen. Vyerna är magiska men det blir samtidigt allvarsamt när universum påminner om att man inte ska drabbas av hybris.

När jag står där på toppen eller när jag är ensam i liften uppstår en speciell sinnesstämning. Det blir en tyst stund för reflektion. Tankarna kommer om livets djupare frågor. De existentiella frågeställningarna pockar på uppmärksamhet. Det går inte att begrava sig i olika aktiviteter såsom jobb. Jag har ju lämnat datorn hemma och ägnar inte en endaste tanke åt jobbet eller studierna under hela veckan.

Samtidigt kan det vara jobbigt när saker och ting kommer ikapp. Men förr eller senare gör de alltid det. Stoppa huvudet i sanden på olika sätt är ingen lösning. Bättre då att ta itu med sina demoner. Ju förr desto bättre.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.