Människan är ett djur brukar vi ju säga ibland. Det kan användas både för att tona ned synen på vår egen art, men också som etikett på någon som agerat primitivt. Vad skiljer oss egentligen från djuren?
Givetvis vet jag inte svaret på frågan, men jag kan gissa. Till att börja med agerar djuret enligt sin instinkt (att överleva). Djuret får inte ångest inför en situation eftersom den inte ser några val. Dödsångest kan den säkert få om ett rovdjur dyker upp men det jag menar är att det inte får ångest kopplat till självförverkligande. Djuret funderar inte på vad man ska göra med sin stund på jorden. Det roffar heller inte åt sig mer än det behöver, det finns en måttfullhet. Har du sett något djur, som lever i det fria, vara överviktigt?
Jag gissar också att djuren inte fantiserar, drömmer eller drivs av olika ideal. Reflekterar tror jag inte djuren ägnar sig åt heller. Därutöver skulle jag gissa att djuren inte har ett sinne för humor. Människan kan på ett ytterst befriande sätt göra sig lustig över sig själv. Dessvärre tar vi nog oss själva på alldeles för stort allvar, inte minst undertecknad…
Summa summarum tror jag att människan har en unik förmåga att forma världen genom medvetna val. Samtidigt vet vi av Jean-Paul Sartre att människan är dömd till frihet. Frågan är dock, utifrån hur vi lever våra liv: Vem är friast, människan eller djuret?
