Fraktaler är ett upprepande matematiskt mönster som kan ge upphov till fantastiska bilder. Det kan t.ex. vara ett blad. Zoomar man sedan in på kanten av bladet återkommer samma mönster igen. Det finns inget slut, oavsett hur mycket man zoomar in, utan bara återkommande mönster.
Mänskligheten gör allt vi kan för att zooma in och förstå hur olika delar är uppbyggda. Det är en stark drivkraft för många att ”göra upptäckter”, se djupare in i olika delar och förfina delarna.
I sin renaste form befinner sig vetenskapen och humanismen i olika ändar i denna fråga. Vetenskapen vill kunna beskriva verkligheten med finare och finare modeller varför man med teknikens hjälp zoomar in djupare och djupare. Dessvärre verkar humanismen tyna bort genom att vandra samma väg. Uttrycket att man ser inte skogen för alla träden är mer aktuellt än någonsin. Vi avhumaniserar oss själva i rasande takt genom att betrakta människan som ett objekt istället för subjekt. Människan blir föremål för en massa analyser, placerade i fack, ersatta med siffror o.s.v.
Det kommer signaler från alla håll och kanter om att den psykiska ohälsan ökar. Inte konstigt eftersom vi inte ser helheten. Vi tror att vägen framåt är att zooma in när det är precis tvärtom. Vi behöver zooma ut och inte så lite dessutom. När vi ändå håller på så kan vi passa på och ställa oss utanför oss själva. Betrakta livet ovanifrån, få lite perspektiv och bli hel igen.
Helheten är allt. Allt är helheten.
