Påskhelgen står för dörren och därmed också några dagars ledighet från arbetet för de flesta. Några gör inte så mycket, andra bjuder in till kalas och vissa reser bort. Känslan som många av oss tyvärr drabbas av är att vi behöver göra något ”vettigt” med tiden. Det kryper alltså på en stress vilket blir ett moment 22 eftersom vi ju är lediga.
Varför kryper det i oss när vi inte tar oss för något? Är det för att vi är beroende av att hela tiden ha nästa grej att sätta tänderna i? Behöver en ny dos aktivitetshormon skjutas in? Är det för att slippa konfrontation med livets jobbiga frågor varför vi distraherar oss? Är det för att stunden på jorden upplevs som så kort? Måste tiden användas till något meningsfullt?
Vet vi ens vad som är meningsfullt? Kanske det meningsfullaste vi kan göra är att bara vara. Åtminstone betydligt oftare än vad som är fallet nu.
Jag har aldrig varit någon stressad person i västerländska mått mätt men jag har ju tyvärr jäktat på i t.ex. trafiken. Inte heller har jag varit en person som planerar nästa månad men däremot har jag tyvärr varit duktig på att planera dagen och närmsta veckan. Ränderna har inte gått ur men jag har börjat släppa på detta och istället ”vika mig” för känslan här och nu vilket kan få mig att ändra planerna.
Det finns kulturer i världen där man anser att eftermiddagen är förstörd om man har planerat vad man ska göra kl 17. Givetvis finns det praktikaliteter att förhålla sig till. Inte minst för föräldrar. Men håller du med om andemeningen att du missar mycket om tanken är i framtiden?
Skalman säger att det är fult att skynda. Vad är det värsta som kan hända om man istället tar det lugnt? Det är lätt att bli insnöad. Med ett större perspektiv (zooma ut!) inser vi hur fånigt vi beter oss och hur stort värde vi sätter på egentligen meningslösa ting. Livet händer här och nu. Morgondagen vet vi ingenting om. Spring inte ifrån livet!
