Hur reagerar vi när någon säger att vi har en snygg tröja på oss? Många av oss blir glada och stolta. Det är absurt. Tänk efter. Vi har ett visst klädesplagg på oss, någon fäller en kommentar och vi blir upprymda…
Ett annat exempel på fånigheten är när någon säger något om landet eller området vi bor i. En känsla av stolthet uppstår. Men jag är ju inte ansvarig för att det är så. Jag har ju bara råkat födas här eller flyttat hit.
Sedan har vi förstås berömmet vi ger barnen och vidare uppåt i livet när de presterar. Det blir vad som inom psykologin brukar kallas betingning, d.v.s. att en handling leder till en belöning. Men harmonin kommer aldrig att infinna sig. Det blir ett beroende till en drog vid namn beröm. Ibland uttrycker vi det som att folk lider av bekräftelsebehov.
Jag tycker gott att man kan gratulera när någon lagt manken till eller övervunnit en rädsla. Men inte som som en mekanisk upprepning och injicering av positiv känsla eller motivation.
Om du lever för att uppfylla andra människors förväntningar kommer du inte att må bra. Sluta leva i termer av bedömningar. Du är varken bra eller dålig. Du är du. Punkt.
