Spegel, spegel på vännen där

”Den fula ankungen” är en saga skriven av dansken Hans Christian Andersen. Den handlar om en ankunge som blir retad för sitt annorlunda utseende men som sedan inser att den är en vacker svan.

När vi betraktar oss själva i badrumsspegeln ser vi kanske en vacker rynka som börjar ta form. Vi får syn på oss själva. På samma sätt får vi syn på oss själva i interaktionen med andra människor. Vi lär känna oss själva i dialogen med andra människor. Detta brukar man kalla att vi speglar oss i andra.

När du uttrycker dig själv uppstår en respons hos personen framför dig. Via dennes handlingar, såsom ord och kroppsspråk, uppstår en insikt hos dig själv om dig själv. På det sätt som den andre reagerar på ditt agerande förstår du något om dig själv. Din självkänsla eller kännedom om dig själv ökar.

Ibland brukar man säga att man ”connectar” med någon. Då tar samtalet fart utan ansträngning och speglingen är kristallklar. Att vara nyfiken på sig själv och utforska sig själv är något som alltför många antingen inte är medvetna om eller undviker av olika skäl. Ficklampan riktas ofta på någon annan istället för sig själv. Vi orkar av olika anledningar inte rikta den mot oss själva även om vi är lyckliga nog att vara medvetna.

Som metafor använder jag att ankor är fula och svanar vackra. Detta är enbart ett val för att få fram budskapet utifrån H. C. Andersens saga. Jag vill poängtera att huruvida något är vackert ligger i betraktarens ögon men tyvärr stämplar ofta rådande kultur, eller norm i samhället, vad som är vackert respektive fult. Tänk om det bara fick vara.

Elevers lärande i skolan påverkas i hög utsträckning av lärarens förväntningar. Med andra ord; om läraren förväntar sig att en elev är en ankunge så blir den en ankunge. Dessvärre används detta både medvetet och omedvetet av människan i vår ständiga tävlan. På så vis kan en människa undertryckas via t.ex. härskartekniker.

Tyvärr finns alltför många exemplar av homo sapiens som håller upp en krossad eller manipulerad spegel för att inte släppa fram en ankunge som potentiellt skulle kunna blomstra till en svan på bekostnad av dennes egen ”framgång” och uppmärksamhet. Att låta någon gå omkring och känna sig som en ankunge som inte passar in måste vara bland det hemskaste en människa kan utsätta någon annan för.

”Den fula ankungen” är från år 1843, d.v.s. 176 år gammal. Fortfarande föds massa svanar som luras i att de är ankor av en rädd omgivning. Har du någon svan i din omgivning som du borde ge vingar?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.