Det går inte att kompromissa om livets värde. Ibland trasslar vi in oss i konstiga ställningstaganden som ofta bottnar i egoism. Andra gånger tittar vi åt ett annat håll på grund av rädsla. Men det enda rätta är att obönhörligen stå upp för livet och dess värde.
Stundom blir livets värde föremål för diskussion. Ibland är det uppenbart tokigt som när vi tror att vissa är mer värda än andra, ofta baserat på någon slags prestation och tävlan. Ibland läggs, medvetet eller omedvetet, rökridåer ut som kan få en fråga om livets värde att felaktigt handla om något annat. Oavsett är det alltid fel om livets värde diskuteras i termer av ”om och men”. Stora delar av den västerländska kulturen har här trampat snett.
Livet är en gåva som vi inte förstår. Vi behöver heller inte förstå även om vi gör vårt bästa för att titta längre och längre in i delarna. Istället borde vi veta genom att känna. Någonstans på vägen har vi tappat bort helheten. Det pågår en avhumanisering där vi ersatt helhet och känsla med delar och logik.
Livets värde måste försvaras till varje pris.
