Så har då första läsåret kommit till ända. Även om det återstår ett par arbetsdagar nästa vecka är ändå dagens skolavslutning en slags hållpunkt. Därefter blir det sedan sju och en halv veckor ledigt innan det drar igång i augusti igen. Som lärare är arbetstiden 45 timmar i veckan varför den längre ledigheten jobbas in.
Det började rakt in i hetluften i höstas. Den första arbetsveckan var full av massa praktiska grejer att ordna inför att klassen där jag är mentorslärare skulle börja terminen på måndagen min andra arbetsvecka. Dessutom var ju allt nytt för mig eftersom skolan var en ny bekantskap. Därutöver behövde undervisningen i matematik, NO-ämnena (fysik, kemi och biologi) samt teknik planeras så att terminen kunde starta upp på ett bra sätt.
På toppen av allt körde det igång med högskolestudier. Det har under läsåret handlat en del om olika former av kunskap, hur lärande går till, didaktik (konsten att undervisa) men också skollag, extra anpassningar och särskilt stöd. Tre gånger varje termin har det varit så kallade närträffar på högskolan (torsdag-fredag) med obligatoriska moment på plats istället för distansstudier. Höstterminen tog Karlstad universitet hand om och vårterminen omhändertogs av högskolan i Halmstad. Det bästa med närträffarna är att man får träffa sina Teach for Sweden-kollegor och dela med sig av sina upplevelser. Nu är vi halvvägs i vår utbildning och upplägget med lärarrollen fyra dagar och studeranderollen en dag i veckan kommer att fortsätta ett år till.
Jag är oerhört glad att jag tog den här chansen. Det var ett stort steg, absolut, men samtidigt var det naturligt. Visst var det tufft i höstas. Det kändes som att dygnet inte räckte till, som att jag jobbade varje kväll och helg. Exakt så var det ju inte, men det var tufft. Jag brukar säga halvt på skämt och halvt på allvar: jag jobbar dubbelt så mycket som tidigare och tjänar hälften så mycket. Men jag trivs. Jag känner mig hemma i klassrummet. Det är inte konstigare än att jag tycker det är kul att undervisa. Eleverna är goa och kollegorna riktigt bra och hjälpsamma. Man vet aldrig vart en dag tar vägen, eller ens en lektion för den delen. Ibland har jag åkt till jobbet med en känsla i kroppen som inte är tipptopp men sedan åkt hem med ett leende på läpparna.
Tryggheten finns inte i att klamra sig fast, tryggheten finns i att leva ut friheten och våga.
