Gunnar Ekelöfs diktsamling ”Färjesång” gavs ut 1941 och innehåller bl.a. ”Jag tror på den ensamma människan” som lyder såhär:
”Jag tror på den ensamma människan
på henne som vandrar ensam
som inte hundlikt löper till sin vittring,
som inte varglikt flyr för människovittring:
På en gång människa och anti-människa.
Hur nå gemenskap?
Fly den övre och yttre vägen:
Det som är boskap i andra är boskap också i dig.
Gå den undre och inre vägen:
Det som är botten i dig är botten också i andra.
Svårt att vänja sig vid sig själv.
Svårt att vänja sig av med sig själv.
Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven.
Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.
Det opraktiska är det enda praktiska
i längden.”
Det som är botten i dig är botten också i andra. Eller omvänt: Det som är botten i andra är botten också i dig. Tänk på det när vi betraktar historiens mest hänsynslösa exemplar av människan. En människa har en avgrundslik botten i sig vilken kan frammanas om förutsättningarna är fel. Sensmoralen är att vi ska inte vara så snabba på att döma någon.
Men låt oss istället vända på det hela. Det som är toppen i dig är toppen också i andra. Eller omvänt: Det som är toppen i andra är toppen också i dig. Med andra ord finns en oerhörd potential. Detta, mina vänner, gör livet hoppfullt.
