Av var och en efter förmåga – åt var och en efter behov

Som vi alla vet är samhällskontraktet uppbyggt kring att ta in skatter och sedan fördela dessa pengar så att vi kan leva i ett fungerande samhälle med alla dess olika delar. När det gäller skatten på lönearbete ligger i botten en kommunal skatt. Denna är i de flesta kommuner strax över 30 %. Men om man tar hänsyn till alla de jobbskatteavdrag som införts landar den faktiska skatten på ca 25 % skulle jag säga. Någonstans strax över en månadslön på 40 000 kr träder en statlig skatt på 20 % ikraft för den del av lönen som ligger över denna brytgräns. Nästa brytgräns går kring 60 000 kr i månadslön och då läggs ytterligare 5 % på som en statlig skatt. Denna sistnämnda skatt döptes en gång i tiden till värnskatt.

Vad gjorde regeringen idag? Jo, de lade en ny budget där värnskatten slopas. Ridå. Till att börja med; varför ska en läkare tjäna mer än en sjuksköterska? Båda går till jobbet, gör ett arbete med ett gott hjärta och åker hem igen. Ansvar och svårighetsgrad säger någon. Vem kan säga något om vem som egentligen har det mest ansvarsfyllda och svåraste jobbet? Vad vet vi egentligen? Den som bryr sig och ser en annan människa på riktigt kan åstadkomma mer än alla operationer och mediciner tillsammans. Och till att börja med; varför skulle en slags ”prestation” värderas och belönas annorlunda jämfört med en annan? Varför duger det inte med att bara vara och bidra med sitt strå till myrstacken?

Att det finns dessa löneklyftor i världen och Sverige är för mig obegripligt. Ett sätt att aningen minska effekten är att staten tar ut skatter som balanserar det hela. Idag har Sverige, via dess regering som tar bort värnskatten, tagit ett historiskt och smaklöst kliv rakt in i egoismens och kapitalismens grotta.

De som driver linjen om att avskaffa värnskatten brukar lyfta fram att utbildning och ambitiöst arbete ska löna sig. Det brukar också talas om ”experter” som Sverige riskera att ”förlora” till andra länder. Jag säger att varje människa behöver känna själv hur mycket man vill lönearbeta. Man ska göra det man trivs med. Detta innebär att vissa utbildar sig i teoretiska ämnen och andra börjar jobba som lärlingar. Det är ju passionen som ska driva oss, inte lönekuvertet vars skillnader dessutom inte går att motivera.

Grattis Sverige till att alla de stackare med över 60 000 kr i månadslön som nu får ännu fler tusenlappar kvar efter skatt. Jag lider med de utsatta i samhället, de som har det svårt på riktigt, samt den offentliga sektorn som är ryggraden i samhället. Dessa har inte längre kvar de pengar de borde fördelats från de som har mest.

År 1839 formulerade Louis Blanc följande:

Av var och en efter förmåga – åt var och en efter behov.

Med andra ord: Vi bidrar till ett gott samhälle så gott vi kan och vi tar inte ut mer än vi behöver. Den här typen ledord existerar inte längre. Tyvärr.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.