Vad är kapitalism? Jag skulle beskriva det som ett ekonomiskt system där saker och ting är privat ägda och där de så kallade marknadskrafterna (utbud och efterfrågan) är styrande.
Privatisering har länge varit på modet. Staten har släppt på ett antal monopol och sålt ut bolag. Bland drivkrafterna har funnits att det skulle bli billigare för konsumenten. Den idén har dock slagit slint, inte minst när det gäller elmarknaden, men också gällande t.ex. fordonsbesiktning.
Det som oroar mig är att det bara är en tidsfråga innan en allvarlig olycka i samhället inträffar. När staten släpper på vissa samhällsfunktioner till den privata marknaden, istället för att själva inneha monopol, kommer vinst att styra före mänsklig omtanke och kvalitet. Till syvende och sist håller inte sömmarna utan det spricker i jakten på vinst och denna ständiga tävlan vi människor ägnar oss åt.
När det gäller de berömda marknadskrafterna, i form av att utbud och efterfrågan, kan man fråga sig i vilken utsträckning saker och ting är fria. T.ex. har ju organisationen bakom yrkesgruppen läkare sett till att samhället lider av brist av läkare för att på så vis upprätthålla en viss status och lönenivå. Samma sak gäller andra skrå där det krävs någon slags legitimering som inte enbart handlar om att upprätthålla kvalitet utan också om att sätta upp ett stängsel. Ett annat ord för detta är helt enkelt rädsla.
Kapitalism sägs vara drivkraft bakom många uppfinningar som förbättrat levnadsvillkoren för människan. Jag tror dessa uppfinningar hade uppstått i samma takt även utan kapitalism. Istället för en yttre motivation (pengar m.m.) tror jag människan har en inre i form av en lekfull nyfikenhet som hade lett fram till dessa uppfinningar i alla fall.
Varför skulle det vara bättre att saker och ting är privat ägda? Så gör vi normalt sett inte inom en familj. Istället delar vi på saker och ting. Det är möjligt att något tillhör någon men detta lånas ut utan någon tanke på kostnad. Varför skulle vi inte göra på samma sätt i samhället? Låt alla samhällsfunktioner vara gemensamt ägda (stat och kommun). Drivkraften blir då att saker och ting ska fungera på ett bra sätt, inte att tjäna så mycket pengar som möjligt.
Liberalismen, som är på modet, vill ”befria” oss från vårt ansvar som människor. Istället är mantrat: Vi ses på toppen, använd armbågarna så mycket du behöver, må bäste man/kvinna vinna.
Kapitalismen skapar ett kallt och rått samhälle. Den slår in kilar mellan människor vilket leder till så mycket ensamhet och psykisk ohälsa. Alla siffror visar det men vi behöver inte ha några siffror. Vi vet det redan. Vi känner det.
Ändå fortsätter samhällsutvecklingen på ett sluttande plan. Varför? Därför att vi kopplar vår identitet till prestationer. Om jag inte presterar är jag inte någon. Jag vill bli sedd och varför ska någon se mig om jag inte utmärker mig? Om jag inte syns och hörs i bruset är jag ingen. Det är så tokigt det bara kan bli. Du är den du är och du är tillräcklig som du är. Prestation förändrar ingen människas värde. Däremot leder det till ohälsa. Alternativet är att vi betraktar oss alla, inklusive djur och natur, som en stor familj och att vi tillsammans ser till att vi har det bra tillsammans.
Du är ansvarig för allt och alla i världen, du mer än någon annan.
