Jag unnade mig att bli omhändertagen via en stunds massage. Det var en bitterljuv känsla där massagen både var skön men också stundtals gjorde ont. Efteråt var känslan att jag borde göra detta betydligt oftare.
Jag har känt att det finns ”knutor”, spänningar eller vad man nu vill kalla det, hos mig. Särskilt tydligt är det mellan skulderbladen. Periodvis har jag en lågintensiv värk, särskilt när jag vaknar på morgonen. Tidigare kunde jag också vakna med nackspärr.
Massören är erfaren och hittade direkt punkterna med spänning. Sedan fick jag lära mig hur olika delar av kroppen hänger ihop och kommunicerar med varann. Ett ställe påverkar ett annat och framförallt gäller det omvända; där symptomen visar sig behöver inte vara källan till det som känns tokigt.
Spinner vi vidare på ovanstående finns emellertid en betydligt större och viktigare koppling och lärdom. Det som yttrar sig fysiskt kan förvisso härröra från monotont arbete eller ett olyckligt tillfälle, t.ex. på idrottsplanen. Men alltför ofta är kopplingen att själslig värk medför fysisk värk. Vi ser det oftast inte så, antingen för att vi inte är medvetna eller för att vi inte orkar (d.v.s. stoppar huvudet i sanden), men kroppen är inget annat än själens instrument.
Nyckeln till en välmående kropp är inte att bo på gymmet eller i löpspåret (även om en lagom dos aldrig är fel). Kroppen mår bra om själen mår bra. En massage kan både vara balsam för själen och påskynda den fysiska läkningen.
Vi får inte glömma bort att vara närvarande och leva på riktigt. Livet kan lätt rinna ur näven på oss, likt saften från en apelsin, när vi är fullt upptagna med att planera och fundera ut det mest ”framgångsrika” sättet att krama apelsinen.
