Vid anställningar är det i princip alltid den rekryterande chefen som bestämmer vem som ska anställas. Det finns förstås något logiskt i att den som ska vara chef över någon också är den som anställer denna någon. Eller är det verkligen så? I mina ögon blir det alltsomoftast både fel och elakt.
Människan är svag. Vi låter våra rädslor styra oss snarare än kärleken till livet. Den rekryterande chefen kommer inte att anställa någon som utmanar denne. Om personen ifråga på något sätt inkräktar på chefens revir är det tack och hej. En person med stark aura, en person som inte säger ja och precis till vad som helst, en person med en stark tro (= övertygelse) etc. får det svårt.
Ibland får framtida kollegor vara med och tycka till vid rekryteringar. Det är samma visa även då. Om den påtänkte riskerar att inkräkta på någons revir skriker vederbörande ut ”nej!” på olika sofistikerade och manipulerande sätt.
Ofta används rekryteringsfirmor eller interna personalavdelningen (HR) för att ta fram kandidater till en tjänst. Det blir komiskt när dessa hittar lämpliga personer som sedan är chanslösa när det väl kommer till kritan hos den rekryterande chefen.
Tänk om vi skulle prova att låta en humanist på företagets HR-avdelning genomföra rekryteringen utifrån ett större och mer mänskligt perspektiv. Den rekryterande chefen och medarbetarna får sedan helt sonika välkomna en ny person. Tänk allt fantastiskt som då kan hända när man kanske ”blir puttad” i någon riktning istället för att trampa i samma traktorspår. För som Einstein säger: ”Nothing happens until something moves.”
Ett ännu bättre förslag vore förstås att vi människor kunde bli bättre människor. Istället för att låta rädslan styra, som leder till egoism, kan vi se möjligheter och inte hinder samt helhet istället för delar. Som tur är finns det trots allt undantag, de är inte många men även i chefsleden finns det en och annan sann humanist.
När vi nästa gång på olika förfinade sätt ljuger för allt och alla för att behålla vårt revir, tänk då på följande: Att hindra en svan från att blomstra måste vara bland det elakaste en människa kan utsätta någon annan för.
