Just nu ägnar jag en del av min undervisning åt programmering. Inom programmeringen finns något som kallas villkor. Detta genomförs via ett kommando som heter ”if”, eller ”om” på svenska. Om ett villkor är uppfyllt ska datorn göra si och så, annars ska datorn göra ditten och datten. På så vis kan man t.ex. programmera en lampa att tändas om en ljussensor registrerar att det är mörkt runtikring och vice versa.
Villkor förekommer i våra kärleksrelationer också. Inte i alla, men skrapar man på ytan är det vanligare än man kan tro. Jag är tillsammans med dig om, och endast om, du är på ett visst sätt. Kärleken är villkorad. Makt kommer alltså i spel. Kontroll och beroende blir inslag i relationen. Den kan då inte bli annat än falsk.
Varför blir det på detta viset? Rädsla är som vanligt roten till det onda. Att ha den andre genom kontroll kan kännas som en trygghet, men det är inget annat än en fördärvande rädsla i grund och botten som kväver oss. Det kan ta sig uttryck som att vi försöker göra om den andre.
Från andra hållet kan det också kännas som en trygghet att ha någon genom att vara beroende. Men din lycka beror på huruvida du har någon. Är du beroende av detta behöver du möta dig själv och lära känna dig själv på djupet, d.v.s. prioritera din självkänsla och bygga upp kärleken till dig själv.
Vad är då villkorslös kärlek? Jo, två personer som vilar tryggt i sig själva och som dras till varandra likt två magneter. Det går inte stå emot. Naturen kallar. Ingen har den andre och mötet sker utan om och men. Sann kärlek. Äkta kärlek.
