Dödad av björnen eller dödad av ångest

SVT har precis visat en serie program under benämningen ”Landet lyckopiller”. Tydligen äter en miljon svenskar någon form av lyckopiller. En miljon!

Om vi använder medellivslängd som mått så har denna faktiskt sjunkit de senaste åren i både Storbritannien och USA. All vetenskap, teknikutveckling, mindre fysiskt slitsamt liv och läkemedel lyckas inte väga upp ökande dödsfall som härrör till psykisk ohälsa. Graden av självmord samt dödsfall via alkohol och droger ökar i världen. Det finns en korrelation mellan utbredningen av depression/ångest och hur rikt ett land är i termer av pengar.

Om vi backar bandet när det gäller människans historia kommer vi till ett läge där man dagligen behövde kämpa för att överleva. En era beskrivs t.ex. som jägarsamhället. Det fanns på den tiden inga matbutiker att gå och handla i… Människan behövde således själv ge sig ut i naturen för att ordna sin föda och överlevnad. Faror hägrade på olika sätt, t.ex. i form av rovdjur men också i form av sjukdomar som det inte fanns vaccinationer och mediciner mot.

Livet var säkerligen hårt på många sätt och vis, men det fanns en tydlig mening i livet. Så är det fortfarande i delar av världen, att man varje dag behöver göra en insats för att överleva. I det västerländska samhället är det överlag inte så. Vi får saker och ting serverade på ett silverfat. Inte konstig att en känsla av meningslöshet kan uppstå.

Jean-Paul Sartre sa att människan är dömd till frihet. Med friheten följer ett ansvar att göra något vettigt av sitt liv. Det kan då bli en börda att självförverkliga sig själv. Vem är jag? Vad är mitt innersta väsen? Vad ska jag göra med min stund på jorden?

Det vi behöver göra är att möta oss själva. Vi måste ner i djupet av oss själva. Även om speglingen i andra människor är betydelsefull behöver vi stundtals vara själva utan yttre distraktioner i form av andra människor, aktiviteter etc. Detta leder annars lätt till människans ständiga tävlan och prestationssamhället vilket lätt får oss att må dåligt inombords.

Vi är inte ensamma. Var med dig själv och upptäck att alla står i kontakt med allt och alla i livets flöde. Kanske är ditt självförverkligande att bara vara, eller är det att sälja alla prylar och åka ut i världen som hjälparbetare. Jag vet inte, bara du vet. Det enda jag vet är att resan börjar inifrån, inte genom en yttre betraktelse.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.