Sedan några år tillbaka pågår ett krig om Sverigebilden. Är Sverige en krigszon eller jordens mest fantastiska ställe? Som vanligt framställs saker och ting på ett enögt och extremt sätt utifrån ens egen agenda.
Man kan titta på statistik och hitta stöd för att en viss typ av våld har minskat och att en annan har ökat. Det går säkert säga något om kriminaliteten som helhet dessutom. Men ingen kan få mig att tro att samhället skulle vara mer välmående nu jämfört med när jag var liten. Ingen.
Inkomstklyftorna ökar. Boendesegregationen ökar. Kommunerna går på knäna. Lärarna har en omöjlig uppgift. Personalen inom vården knäcker sig. En miljon svenskar käkar lyckopiller. Bilar brinner. Övervakningskamerorna ökar. Men många av oss åker omkring i flådiga bilar…
Vad hade vi väntat oss?
- Vi har ett socialdemokratiskt parti vid makten som driver igenom ett avskaffande av värnskatten. De som har en månadslön som inte går att förklara borde som minimum betala tillbaka genom värnskatt. Men icke!
- Vi har möjlighet att låta barnen gå i friskola. På så vis kan vi blunda för verkligheten och klumpa ihop oss med andra som dragit den socioekonomiska vinstlotten i livet. Att det dessutom plockas ut vinster från skattepengar bekymrar oss inte. Varför är det inte en självklarhet med en gemensam skola som alla barn i samhället går i?
- Bostadsmarknaden ser ut att vara spelet Monopol med låtsaspengar men dessvärre är det verklighet. Hur en ung vuxen ska kunna flytta hemifrån är frågan. För någon som inte har förmögna föräldrar är det en omöjlighet (på tal om socioekonomiska orättvisor). Att ta bort ränteavdraget och sluta subventionera bankernas vinster vore en bra början. En ännu bättre början vore att ha som mål att alla i samhället ska ha tillgång till bostäder till en rimlig peng.
- Vi hatar skatter och tror att någon magisk fé ska stå för allt det som vi tar för givet i samhället. Till och med en rik kommun som Varberg ska nästa år (2020) spara 70 miljoner. Sanslöst!
- Människan mäts genom sin prestation och hur väl vi passar in i normen hur man ska vara och se ut, istället för att vi bara accepterar att vi är och att vi är olika. Och så undrar vi varför vi mår dåligt. Antingen är vi inte vinnare i framgångsjakten och slås ned av det eller så är vi det men drabbas av ångest via den ständiga pressen.
- Köp och sälj dominerar tänket. Kapitalismen är djupt rotad, tyvärr även inom stat, kommun och landsting. Att privatiseringar, stafettläkare, outsourcing etc. skulle leda till något gott är en sjuklig idé. Staten borde stå för många grundläggande funktioner i samhället med en enda vision: att det ska fungera på ett bra sätt.
- Liberalismen härjar. Alla ska vara fria och oberoende. Livet är en ständig tävlan. Vassa armbågar är snarare regel än undantag. Vi ses på toppen. Måste bäste kvinna/man vinna!
Och så undrar vi varför rädslan sprider sig i samhället. Varför klyftor leder till att grupperingar skapas som bygger upp en gemensam fiende. Det är väl självklart att det är såhär det blir. Som man bäddar får man ligga.
