Bengt Jacobsson har skrivit boken och diktsamlingen ”Eftersom min lada har brunnit ner kan jag nu se månen”. Ibland är vi blockerade av någon annan men vanligast är ändock att vi blockerar oss själva från att blomstra. När hindret av någon anledning försvinner spricker blomman ut i sin vackra och naturliga skrud.
Den intressanta frågan är om ladan brinner ner av en olyckshändelse eller om vi själva väljer att tutta på. Livet kan utan förvarning bli svart över en natt, men det kanske i efterhand visar sig vara det bästa som hänt oss. Å andra sidan kommer en människa ibland till en punkt där ett steg behöver tas. Livet kallar på en helt enkelt. Detta steg kan vara väldigt skrämmande att ta, men öppnar upp för något fantastiskt.
Har du någon lada du borde bränna ner?
