Abraham Maslow (1908-1970) tog fram en behovstrappa som kan appliceras på människan. Den lägsta nivån utgörs av fysiska/kroppsliga behov såsom mat och sex (även om jag anser att sex kan innehålla så mycket mer än det rent kroppsliga). Efter några mellannivåer kommer sedan den högsta nivån som benämns självförverkligande.
Vad är då självförverkligande? Till att börja med beskrivs det på olika sätt. Jag ser dock inte några motsättningar i innebörd. Några vanliga beskrivningar är att bli ditt bästa jag eller bli allt du kan vara. Uppnående av långsiktiga livsmål är ett annat sätt som det uttrycks på. Personligen gillar jag att se det som att bli sitt innersta väsen eller den man innerst inne är.
Självförverkligande ska inte blandas ihop med egoism. Det är allt annat än egoistiskt att självförverkliga sig. Däremot kan en människa ha missförstått sitt eget självförverkligande varvid egoismen härjar. Men låt inte tankarna kretsa kring egoism. Låt istället tankarna kretsa kring den grundläggande frågan: Hur ser ditt självförverkligande ut?
Jag upplever att alltför många av oss kryper in under ett skal som det står trygghet på. Där under hamstrar vi diverse som hör framgång till enligt den västerländska normen. Rädslan kan vara stor att ge sig utanför skalet. Men för mig är rädslan större att sitta på ålderdomshemmet och undra hur det ser ut på andra sidan skalet.
