När jag blickar ut omkring mig ser jag alldeles för mycket psykisk ohälsa. Det är hemskt att det ska behöva vara på det sättet. Vad beror det på?
Visst kan vi ha svårt att veta vad vi ska göra med vår frihet och vår stund på jorden. Förr i tiden kanske livet var mer utstakat och det fanns en mening från början till slut kopplat till överlevnad. Självförverkligande kan bli en börda istället för en möjlighet.
Men det jag framförallt ser är att människor dras ner av det ständiga kravet på prestation. Presterar du inte så är du inte någon. Antingen är du inte en vinnare i livets tävlan, och knäcks av detta, eller är du en så kallad vinnare men knäcks av pressen under resans gång.
Hur skulle det vara om vi bara fick vara och inte bedömde varandra utefter prestation? Du är du. Du är inte din prestation.
Hej Christian! Läste din debattartikel i Hallands Nyheter. Jättebra skrivet av en människa som tror på att alla ska dela lika utifrån sin förutsättning. Alla ska ta del av det överskott som finns och ingen blir lycklig av att äga /ta del av för mycket. Vad kommer av det mer än å ena sidan svält och utarmning å andra sidan depraverad mänsklighet och blasé. Däremellan befinner sig alla människor som någonstans inte känner sig värdiga/värda att våga leva detta liv som vi alla en gång fått att ta hand om och vårda tillsammans med de som vid det tillfället skulle veta mer. Min egen filosofi för att livet ska vara meningsfullt är kroppsarbete i någon vettig form och umgänge med kloka människor (ofta väldigt olika varandra) men med ett gott hjärta likväl som en alltid ifrågasatt dumhet som jag ändå ofta speglar mig i.
Har alltid tyckt att du Christian utstrålat en klokskap ett lugn och en kunskap som du förvärvat och förädlar. Vill bara ge dig tacksamhet och hopp inför det som kommer ( din debattartikel var strålande) Framtiden är viss men känns oroande för oss alla som får vara med ett tag till.
Med vänlig hälsning, Marianne Lindberg
Hej Marianne!
Tack så jättemycket för de fina orden. Betyder mycket för mig. Du för fram några aspekter som väcker tankar. Vad gäller framtiden är jag dessvärre bekymrad. Det går i rasande takt i en avhumaniserande riktning. Vi springer i det kapitalistiska ekorrhjulet utan förmåga att lyfta blicken. Som någon filosof sa: vi är halvt vakna på nätterna och halvt sovande på dagarna. Den där mobiltelefonen som vi stirrar i och låter oss distraheras/underhållas av istället för att vara med varandra via riktiga samtal o.s.v. gör mig rädd på riktigt.