– Hur vet du det?
– Jag bara vet.
– Men har du några bevis?
– Nä.
I detta läge är det schack matt i det västerländska samhället.
Vi tror på nånting när vi sett det, Gud inkluderat. Det logiska och uppenbara har klart företräde jämfört med känslan och andligheten. Vi ser världen genom glasögon som vi får på oss redan med modersmjölken och vidare genom uppväxten när kulturen och normen präglar oss. Vill det sig väl, och blir medvetna, kan vi sedan våga ta av oss glasögonen och se världen såsom den är.
Att se innefattar så mycket mer än bara ögonens förmåga. Synen utgör bara toppen av ett isberg. Under ytan finns det stora omedvetna. Det vi bara kan känna och ana utan några bevis. Urkraften i detta är oerhört stark – om vi är öppna för den. Istället för att se för att tro borde vi vända på det; vi behöver tro för att se.
Att tro är att skapa. Det du tror på skapar du. Vad är vi om vi inte tror?
