… kan inte det gamla stanna kvar och blockera. Människan har en förmåga att längta bort men alltför sällan längta till. Innerst inne vill vi bort från något men vi famlar när det gäller vart vi vill. Eller vet vi i djupet av oss själva men det kan vara ett stort steg att ta och som drar med sig mycket.
Oavsett om vi vet vart vi vill eller inte så kan inte det gamla ligga kvar och blockera. Egentligen kan det förstås göra det, vi kan låta det gamla ligga kvar i väntan på att det nya ska få möjlighet att ta plats, men det är inget annat än rädslan som styr i sådana fall. Det är förståeligt att en människa agerar på det sättet men det är ingen hel människa som lever så. Det kan verka skräckinjagande men den enda sanna vägen är att öppna det begränsande taket till det oändliga himlavalvet.
Även om vi är rädda för ”hålet” som uppstår när vi kastar bort något som inte är rätt, så kommer det där utrymmet att fyllas av sådant som vi tidigare inte kunde föreställa oss. Men dessa möjligheter hade många gånger aldrig dykt upp om vi låtit det gamla ligga kvar och blockera. Inte bara det; allting börjar ju med att vara ärliga mot oss själva och omgivningen.
