När är du i ditt esse? I vilka miljöer hamnar du i ditt rätta element? När tappar du tid och rum? Du får inte svara när du ligger, spelar padel och golf eller dylikt …
Själv hamnar jag i det här tillståndet när jag är på dansgolvet. Jag glömmer också tid och rum om sällskapet är det rätta och vi skrattar åt simpla Boratskämt och dyker ned i djupa samtal om livsförverkligande omvartannat. Ett annat tillfälle är musikkonserter som kan få mig att tappa all friktion i livet och bara vara. Eller när jag sitter ned tillsammans med en person som jag ”connectar” med och samtalet brakar iväg och allt annat står stilla. Vidare är tal eller föredrag, som förr i tiden orsakade kopiös ångest i mig, idag istället av den arten att jag känner mig som fisken i vattnet. Sist men inte minst är skrivandet, vilket den här bloggen är ett bevis på, något som är ren och skär glädje.
Livet är en balansakt, från ena sidan till den andra, och man ska som människa inte vara rädd för att det finns mörker i oss. Det är en del av livet och det gäller att våga acceptera mörkret, att vara i mörkret, istället för att förtränga det och stoppa huvudet i sanden. Utan mörker kan vi inte uppskatta ljuset. En ficklampa syns inte i dagsljus men lyser oerhört klart i nattens mörker.
Vad vill jag säga med ovanstående? Jag vill fråga oss själva om vi inte lever våra liv i för mycket grå färg. Borde vi.inte uppleva vårt rätta element i större utsträckning än vad vi gör? Att vara ett flöde som är ett med världen. Är det inte i själva verket det som livet går ut på?
