Henry Brooks Adams (1838 – 1918) skrev:
”Chaos often breeds life, when order breeds habit.”
På svenska blir det:
”Kaos föder ofta liv medan ordning föder vanor.”
Den här bloggen har flera gånger tagit upp obalansen mellan kaos och ordning i våra liv. Det är kraftig slagsida mot ordning. Vi mår bra när vi har kontroll, åtminstone inbillar vi oss det. Ibland betecknar vi oss själva som vanedjur och det blir förstås konsekvensen av att sträva efter kontroll. I stunden kan det också kännas bra och tryggt men på sikt kväver vi oss själva av vissheten.
Kaos skrämmer oss. Samtidigt brukar våra bästa livsberättelser vara dominerade av kaotiska inslag. Konstigt… Ta som exempel en så banal sak som att gå på ett föräldramöte på skolan. Vilka ställer vi oss och samtalar med? Jo, de vi känner sedan tidigare. Vi tar inte möjligheten att få vara med om något nytt blomstra genom att samtala med en okänd människa.
Föreställ dig att du sitter på ålderdomshemmet. Du ser tillbaka på ett liv präglat av att skapa trygghet genom att hela tiden vandra på stigar som du sedan länge trampat upp. En förmögenhet har du också lyckats bygga upp – materiellt sett.
Föreställ dig att du sitter på ålderdomshemmet. Du ser tillbaka på ett liv präglat av att pendeln svängt fram och tillbaka mellan kaos och ordning. I kaoset har du upplevt förvirring men det har hela tiden funnits en trygghet i att du älskar dig själv. Visst har du känt rädsla men nyfikenheten på livet har lett dig och barnet i dig har släppts fram.
Att ha eller vara. Det är frågan.
