Arbetslöshet – bra eller dåligt?

Arbetslösheten stiger i världen baserat på åtgärderna som vidtagits i samband med virusspridningen. Rubrikerna blir svarta av detta. Men med facit i hand kanske den stigande arbetslösheten är första steget i en nödvändig omställning. På många plan.

Missförstå mig rätt. Arbetslöshet för med sig en massa tråkigheter. I det korta perspektivet. Av den anledningen att vi sedan modersmjölken blivit programmerade att saker och ting ska vara på ett visst sätt. Det är det ena. Det andra är att samhällsstrukturerna placerar en arbetslös i frysboxen. Hemskt.

Men vi behöver lyfta blicken. Jag har ställt denna ledande fråga förr: Vi är väl inte på jorden för att jobba? Många sliter för att få ihop vardagen. Måste det vara så? Nej, det måste det inte. Vi vill helt naturligt känna meningsfullhet och samhörighet. Men behöver det vara så många timmar så att vi inte kan leva ett avslappnat och balanserat liv? Om saker och ting inte känns bra så har du ett val att göra. Ta steget! Bryt dig ut ur fängelset som samhällsnormen satt dig i gällande hur det ska vara. Säg ”fuck you” till fasadlivet! Det kostar en Audi, en Mallorcaresa, eller vad det nu kan vara. Du behöver fråga dig om det handlar om kostnad eller frigörelse.

Vissa knäcker sig i ekorrhjulet vi springer i. Vi behöver ta ett steg tillbaka och skaffa oss perspektiv. Börja reflektera mera. Jag kommer osökt att tänka på ett anonymt blogginlägg som döptes till ”En tjänstemans bekännelser”. Det är många år sedan jag läste det men det handlade om hur vi via systemkrafter/byråkrati skapar jobb åt oss själva. Det administrativa monstret växer och slukar oss. Vad är meningsfullheten i detta? I ”bästa” fall skulle jag kunna säga att vi är så fega att vi inte vågar ta vårt ansvar utan lägger över det på en diffus administrativ apparat. Men jag undrar om det ens är så. Om vi inte istället är så vilsna att vi inte vet vad som är fram respektive bak. Och dansen fortsätter oreflekterat.

Vi står inför en nödvändig samhällsomställning. Kapitalister tjatar om tillväxt. Denna eviga tillväxt… Suck! Vi tar kål på vår fantastiska planet under tiden vi lever i den här villfarelsen.

Allt det ledsamma som viruset har fört med sig kanske på sikt visar sig vara en nödvändighet i ögonöppnandet av människan. Eller gör vi allt vi kan för att så snabbt som möjligt ta oss tillbaka till våra upptrampade och trygga stigar vi vandrade på för ett halvår sedan. Vad tror du?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.