Oroa dig inte

Jag har lyssnat lite på inspelade föreläsningar av Alan Watts på sistone. En av dem handlar om att inte oroa sig. Det handlar emellertid inte om att vi ska stoppa huvudet i sanden och gå omkring som solstrålar hela dagarna i någon slags kontinuerlig orgasm. Vi behöver acceptera och vara i de jobbiga känslorna.

Var inte rädd för att vara rädd! När du verkligen kan tillåta dig själv att vara rädd, och du inte kämpar emot upplevelsen av rädsla, då börjar du bemästra rädslan. När du vägrar vara rädd, och på något sätt står emot att gå in rädslan, skapar du förutsättningar för en ond cirkel. Du är rädd för rädslan och blir då rädd för att bli rädd för rädslan o.s.v. Ett annat namn för detta är oro. Det blir ett kroniskt tillstånd där man oroar sig för vad som helst. När ett möjligt hot är undersökt vänder man blicken mot och undersöker ett annat. Det tar aldrig slut.
– Kommer jag bli sjuk? Doktorn säger att så inte är fallet.
– Ska jag råka ut för en olycka? Vidtar åtgärder.
– Kommer det bli inbrott i hemmet? Skaffar larm.

Och sist men inte minst; oro för att något ska hända barnen. Givetvis ska vi ha sunt förnuft och inte släppa icke simkunniga barn att leka fritt vid havet. Men det stannar där.

Låt oss inte kasta bort våra liv genom att inte vara närvarande i nuet, det som faktiskt är på riktigt. Varför måla upp dessa oändliga scenarier om det som skulle kunna inträffa? Oroa dig inte!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.