Bilden visar så kallade spelregler som sitter uppsatta på ett svenskt företag. Jag har anonymiserat bilden men det spelar egentligen ingen roll för jag tror den är representativ för stora delar av samhället. Reglerna säger alltså att vi ska hälsa på varandra när vi kommer på morgonen och vi ska säga hej då när vi går hem för dagen.
Att någon ens kan tänka tanken på att formulera regler kring hälsningar och sedan skriva ned dem svart på vitt och avslutningsvis sätta upp dem på väggarna på företaget. Har människosläktet tappat det fullständigt?
Jag tycker det är trevligt att hälsa på folk, ibland även på de jag inte känner, och vänligheten som utbytes ger mig en varm känsla. Men det är mitt val. Jag kommer ihåg en kollega som aldrig hälsade, även om vi möttes direkt på morgonen i korridoren, men denna kollega är en av de mest fria och levande människor jag träffat.
Vi får aldrig bli soldater som slavar under plikter. Att inte reagera på att den här typen av lappar sätts upp är tecken på livlöshet. Sedan kan man reagera på olika sätt. Det viktiga är att reaktionen finns där. Som vit man är jag förskonad från diverse bojor som strukturerna i samhället för med sig men det finns andra lömska bojor som är lätta att missa. Inte minst via normerna i samhället, ja-sägarna som springer i flocken samt byråkratin/administrationen som systemkrafterna verkar via. Det är därför det är så viktigt att som människa ta sig tid för reflektion.
