Tid är ett intressant fenomen eller rättare sagt begrepp som människan konstruerat. Vi tenderar ju att betrakta saker och ting utifrån att händelser orsakar konsekvenser. Men alla ser det inte så. Vissa ser bara nuet och förklarar händelserna utifrån hur nuet ser ut. Blev det flummigt nu? Det kan vara jobbigt med andra betraktelser än de man fått med sig med modersmjölken och blivit programmerad till under uppväxten.
Oavsett hur man förhåller sig till tid så släpps vi fysiskt in i världen genom en annan människa och en dag dör kroppen. Däremellan lever vi livet och ställs inför Sartres brutala ”människan är dömd till frihet”. Vad ska vi göra med vår stund på jorden som Moberg tar upp?
Det är ditt ansvar att prioritera. Vi tenderar att beklaga oss över ekorrhjulet och att tiden inte räcker till när det gäller det vi egentligen vill göra. Men är det verkligen så? Kanske har några grundläggande tegelstenar i botten av tillvaron hamnat fel och då hamnar alla överliggande fel också? Kan det vara så att vi lever en stor del av dagen så att vi mot slutet av dagen lägger tiden på något meningslöst eftersom vi känner oss energilösa? Det blir ju dubbelfel för att tala tennisspråk.
Bebisen HAR ingenting och när vi dör HAR vi heller ingenting. Men vi ÄR någon. Vilka vi ÄR är något vi behöver ta reda på samtidigt som vi tjänar världen. Ägna dig åt det som har betydelse för dig. Betydelse på riktigt. Inte det andra förväntar sig av dig och inte det normen i samhället förväntar sig av dig. Vad gör det om det ligger dammråttor i hemmet? Vad gör det om bilen rostar litegrann? Vad gör det om du ringer från en gammal Nokia istället för en ny äppelprodukt? Vad gör det om du åker skidor i Branäs istället för Alperna?
Respektera tiden. Respektera dig själv. Skjut inte upp saker. Skyll inte på allt och alla. Fråga dig själv hur du skulle leva om du bara hade en kort tid kvar att leva. Du väljer ditt liv.
