Jag önskar att alla människor läste den fantastiska boken ”Alkemisten” av Paulo Coelho. Den handlar om en pojke som ger sig ut på äventyr i världen. Vad handlingen egentligen avser är människans uppnående av sitt levnadsöde.
Varje människa har ett personligt levnadsöde. För vissa uppnås levnadsödet utan att man är medveten om det. För andra uppnås inte levnadsödet och det finns heller ingen medvetenhet om det. Själv tillhör jag en tredje grupp av människor. Jag tror på mitt levnadsöde men jag har inte uppnått det. För att förverkliga mina drömmar behöver jag vara modig. Jag behöver hålla fast vid tron och jag behöver bemästra rädslan att misslyckas. Dessutom behöver jag vara tålmodig. Universum kommer att pröva mig. Någon sa att natten är som mörkast strax före soluppgången. Men om jag tror och vågar kommer universum att verka för att mitt levnadsöde ska uppnås och ge mig tecken i olika former. De här tecknen kommer att guida mig mot mitt levnadsöde. Det är ödet, inte slumpen.
Häromdagen var mitt sinne tungt. Jag tvivlade. Tvivlet har till och från härjat under en längre period. Just då var jag nere i källaren. Då kommer en god vän på besök. Som en total överraskning har vännen med sig boken ”Alkemisten”. Tecken som sagt var… Jag slukade den. Den gör mig upprymd och full av entusiasm inför livet.
Boken handlar om helhet, att allt är ett. Allt och alla hänger ihop. Den handlar om världssjälen, Gud och vår oändliga potential.
