Egensinning, äventyrlig, lekfull, nyfiken och med barnasinnet kvar. Så skulle man kunna beskriva vagabonden. Vagabonden är motsatsen till soldater som pliktskyldigt trampar i takt i långa led. Min morfar använde ibland två ord om busiga barn (inklusive undertecknad); dels spellevink och dels spjuver. Spellevinken och spjuvern är vagabonder.
Charm och glimten i ögat är fantastiska egenskaper. Att ironisera och vara lite sarkastisk mot en människa som man svänger i samklang med är fantastiskt. Små busigheter förgyller livet. Vi får aldrig bli för gamla för sådant.
Vagabonden. Den sista utposten mot människans avhumanisering. Hur prydligt vi än klär upp oss, hur fint vi än för oss och hur fint språk vi än använder är vi till syvende och sist nakna apor.
